Pontus bloggar

SÅ nu har jag skrivit ännu en deprimerande sång, som handlar om kärlek och hur man bara vill vara nära och hur man egentligen bara kan känna för att ligga vaken brevid. Den blev hela 4 minuter och 30 sekunder lång. Akustisk rock/ballad for the win liksom. Men jag måste verkligen skaffa en bra studio mich att koppla till datorn så jag faktiskt kan bevara mina kreationer i ljud(så jag kommer ihåg hur det ska låta). Jag har ju ackord och så men melodin brukar vara knepig. Jag får sattsa på att bli live-artist i guess, eftersom jag ej kan spela in piano, akustisk gitarr eller trummor eller sång. Jag kan i och för sig spela in elgitarr,synth och bas(när jag får tillbaka min dator i januari)


Nej nu ska jag iväg och ha samhällskunskaps prov. Wish me luck

So long